lördag 9 april 2011

tro det eller ej

konsten att kunna leverera ord kan vara det mäktigaste som finns.

tribute to amy:
I fredags.
Jag målade upp en bildlig tanke för henne.
En för mig oslagbar färgskala.
Hon höll med.
Jag behövde inget veta, sa hon.
Beskriva. Det går inte. Med förskjutna ögonlock står jag på mount everest och skriker från botten av mina lugnor. Det är känsla. Det är du. Det är lycka.
Min hjärna. En prostituerad nattfjäril på Malmskillnadsgatan. Den ler.
Tankarna spinner ut oralt.
Den är mätt. & har aldrig varit hungrigare.
Ordklimax.
Att gå av sig tomheten. Att planera framåt är inte rutin. Vi tror på att gilla läget, och tacka för det som serveras. Tack.
Jag talar sällan om det. Det kom på tal. I torsdags. Jag känner det alltid. Spår har satt sig. Det upphör aldrig att förvirra mig. Det gör mig halvt lycklig. Jag har en oöppen, inskränkt sida jag också.
Envisa. Att hålla löftet. Allians mellan hjärta och samvete. Ett motargument är hjärnans policy. Debatt i en kvinnokropp. Fast. Ryggen är tunnelbanan. Nacken är Schweiz. Gör upp!
Att utvärdera dagen. I huvudet. I magen. Ett givande bollspel. Bollen är neongul. 37% av vad bollen tillför är ovesäntligt. Resten tillför hopp om glädjerus. Jag kräver sömn. Jag ska ha det.
Jag berättar aldrig något på damrummet" - Väggarna har öron. #Instinkt
Det tas på fullaste allvar.
Hårt.
Jag finns inte med någonstans.
Vill inte ens störa tankemässigt.
Hejda mig. Det är snart dags.
Kall. Kall. Kall. Kall.
Att somna. Konsten. Förmedla en vilsen koala. Tystnad kan bli högljudd.

1 kommentar:

  1. Tack du fina.
    Kul att mina texter når dig.
    xx. /Amy

    SvaraRadera